Gärdsnäs Historia
GÄRDSNÄS, en gård i Roslagen, och något om dess historia
Minnesanteckningar av Hans Josephson. År 1946 i juni var första gången jag var på Gärdsnäs. En av mina goda vänner hade just tagit studenten och fått låna sin pappas bil, en Vauxhall, med vilken vi en vårkväll snirklade oss ut från Stockholm via Täby, väster om Ullnasjön, där stora vägen gick på den tiden, och så vidare över Åkersberga, Roslagskulla och så, till Svensboda, för att komma runt Bergshamraviken. På den tiden fanns ingen bro vid Slängsboda. Sedan genom den gamla bebyggelsen i Mora By och så genom Mörtsunda och 4-5 grindar som måste öppnas och stängas innan vi väl var framme vid familjen Faulkners sommarställe (Numera Gärdsnäs 2:2). Det tog nog mer än en och en halv timme. Stället imponerade på en ung man som om somrarna mest hållit till på Älgö utanför Saltsjöbaden.Så småningom gifte jag mig med Elaine Faulkner 1955 och började tillbringa somrarna i en för mig mycket lantligare miljö än den jag var van vid. Lyckligtvis fanns det ju både brygga, båthus och några båtar som gav anknytning till skärgården.
Men vad jag hade tänkt göra var att berätta, vad jag vet och hört om Gärdsnäs under de gångna åren. Tyvärr är det inte många kvar som var med på ”den gamla goda tiden” men jag har själv träffat många av dem och även i andra hand lyssnat på rykten och sagor om hur det var.
Säkerligen är bebyggelsen på Gärdsnäs mycket gammal. Det fanns gott om fisk på de ganska skyddade vattnen och en och annan åkerlapp plöjdes upp för att förse bönderna / fiskarna med livets nödtorft. Min gissning är att det fanns folk här på 1600-talet om inte tidigare.
Jag vet emellertid att grosshandlare, Conrad Cornelius köpte gården Gärdsnäs, (2:2) antagligen 1916. Troligen var det en avstyckning från ”Lilla Gärdsnäs” (2:1) som ligger längre ut mot udden. Som förste kände ägare har nämnts en lantbrukare vid namn Jansson som genom arv eller försäljning överlät gården till någon vid namn Hedengren som också var lantbrukare. Cornelius hade tjänat pengar under första världskriget på att sälja malm till Tyskland och blivit mycket förmögen. Han var dalkarl och när Gärdsnäs skulle bebyggas blev ett antal dalkarlar anställda för att uppföra hela anläggningen. Man började, 1917 med att resa tvåvåningshuset med den stora vita skorstenen, d.s.k. Ornässturgan. Enligt Helny Gerhardson, Henning Carlssons dotter, som nu bor i Norrälje,, byggdes det upp i Dalarna och monterades sedan ned och restes åter upp på Gärdsnäs, och där bodde man under byggnadstiden som måste ha varit minst två år. Jag minns att när vi byggde om det huset 1966 så hittade vi anteckningar skrivna på brädväggarna om vilka som bott där 1917.
När nu byggubbarna hade tak över huvudet, så satte man igång med det stora huset, som är heltimrat, och virket kom från den närmaste omgivningen, bl a. Lögla. Det är stort, kanske 450 m²:s bostadsyta och rikliga övriga utrymmen som vind och källare. Inredningen var då helt i dalastil med inbyggda fållbänkar och heltimmer som syntes även på insidan. På verandans gavel står målat 1918 och man får förmoda att ”stora huset” var färdigt då. Om parken anlades under den tiden eller senare vet jag inte, men troligen kom den till i direkt anslutning. Arrendatorbostaden, det röda huset 150 m längre österut fanns nog redan då, om även i annan form, och ovanför trädgården, där garaget nu står; fanns också en äldre byggnad som kallades för ”Lusbo”. Detta ställe lär ha varit mangårds-byggnad på den ursprungliga gården. Öster om det stora huset stod även ett gammalt tvåvånings härbre från Dalarna som vi sålde, till någon längre ut på udden,1965? och som jag tror senare brann ned.
Mellan arrendatorbostaden och Lusbo låg ekonomibyggnaderna som var väl tilltagna, med både stall och ladugård och med en rymlig höskulle ovanpå. Av ekonomibyggnaderna finns nu bara snickarboden, hönshuset och gödselstan kvar. Under åren har givetvis en hel del förändringar skett. ”Lusbo” revs och ersattes av garaget omkring 1937. Det kom till en mycket fin trädgård med växthus som nu är redskapsbod, och det nu befintliga växthuset, byggdes omkring 1959 och var då dubbelt så stort som nu. Det lilla skjulet mellan bryggan och trädgården köptes färdigt från Svensboda. Det troligen äldsta huset var det som stod nere vid grinden ”Smedjan” som var en riktig sådan, med stor ässja som finns kvar, och med en jättebälg. Städet stod fast-bultat på en stor stubbe som stod mitt inne i byggnaden. Helny Gerhardson berättar, att när hon var liten fick hon hjälpa till att hålla elden vid liv i ässjan med den stora bälgen. Hennes far smidde hästskor och vässade borrar som användes vid berg-sprängning.
Smedjan ersattes 2001 av en bostad till en av medlemmarna, i vår alltmer svällande familj varvid ässjan blev öppen spis i vardagsrummet.
Lekstugan väster om stora huset fick min hustru av sin far på sin 7-årsdag.
Båthuset som ju i viss mån dominerar Gärdsnäs, byggdes, kanske 1921, och hade då liksom de övriga byggnaderna, inklusive huvudbyggnaderna, torvtak.
Familjen Cornelius byggde Gärdsnäs i dess nuvarande form. Familjen var mycket fordrande mot arrendatorn och krävde ibland att Henning Karlsson skulle skjutsa till Stadshotellet i Norrtälje med häst och vagn. Hemfärden blev på morgonsidan. På vintern blev det ofta slädfärder till goda vänner i Östanå.
Familjen Cornelius råkade i 1920-talets senare del i vissa ekonomiska svårigheter.
Fru Cornelius som var belgiska, bodde då året runt på Gärdsnäs. (I båthuset finns det tavlor målade av Richard Lindström på brädväggarna. Han påstods ha varit god vän till fru Cornelius.)
Under 1930-talets mörkaste krisår, antagligen 1933, såldes Gärdsnäs till någon för mig okänd fastighetsspekulant, namnet Svan har nämnts. Svan blev sittande med gården i två år. Den köptes 1935 av Harry Faulkner, min blivande svärfar, som då var framgångsrik VD för Electrolux. Man satte omedelbart igång med att modernisera stället, och bl. a. fållbänkarna i stora huset försvann men fanns kvar i gästvillan med sex rum, vad jag kallar det lilla huset, ända fram till 1966 då Elaine och jag gjorde om det till sommarbostad för vår familj.
Från 1935 och fram till andra världskrigets utbrott så levde familjen sommarliv under skolledigheten på Gärdsnäs. Harry s:r som var road av trädgård utökade denna, rodde drag med Henning Carlsson som var arrendator och trivdes bra. Axel Wennergren som då ägde Electolux var flera gånger på besök i sin Rolls-Royce.
I båthuset, som ju fanns sedan länge, fanns en tretton meters motorbåt med en 16-cylindrig Isotta-Frascini som gjorde 16 knop. Med den hälsade man på sina vänner runtom i skärgården. År 1940, under andra värdskrigets svartaste år, lämnade Harry Faulkner s:r, som var engelsman, Sverige för att bli VD för Electrolux INC i USA ,och återkom inte till Sverige förrän under sommaren 1945. Under hela kriget bodde Elin Faulkner med barn, Elaine och Harry j:r i Sverige och tillbringade hela somrarna på Gärdsnäs. Det var andra tider. Eftersom familjen var engelska medborgare, fordrade utläningskomissionens tillstånd för varje enskild resa, vilket naturligtvis var lite knepigt. På den tiden for man endera med gengastaxi från Stockholm eller med båt till Aludden där ångfartyget ”Skärgården” lade till. Bryggan var en samlingsplats för bygdens befolkning. När ångfartyget lade till fick man sin post. Många sommargäster som hyrde på trakten steg av eller på. Tidigt på morgonen, när Skärgården lade till för att gå till Stockholm, samlades fiskegubbarna med sina fiskelådor för transport till Stockholm, där fisken såldes. Det berättades många roliga historier, säkert både sanna och osanna. Fiskarna, var Henning Karlssons far, Johan Karlsson, (1862-1942). J. P. Petterson, Gärdsnäs och August Sjöholm, Brakörn.
Det måste ha varit besvärligt att ta sig igenom Strömmen med en så pass stor båt vid lågvatten, även om medelvattenståndet på den tiden var c:a 30 cm högre. Familjen förblev på landet från juni tills skolan började. Såvitt jag har förstått så hade man det, trots allt, ganska angenämt och levde med i gårdens liv med kor i hagarna, höskörd och slåtter även om naturligtvis kriget kastade sin slagskugga. På den tiden fanns det endast ett litet fåtal sommarhus. Kanske ett tiotal. Jansson på Lögla körde taxi och Herr Nyberg, som hade handelsboden i Bergshamra leverede varor på kvällarna, när butiken stängt. På Gärdsnäs fanns Henning Carlsson, som arrenderade gården, med familj, hustru och tvådöttrar samt drängen Uno Vallin, som när detta skrivs, ännu lever, men med flämtande låga. 
Henning Carlsson växte upp i ett mindre hus vid Lögla med far, mor och syster.
Stället kallades ”Lillstugan”.
Hennig Carlsons Far, Fiskar Carlsson, flyttade sedan till Norrholmen. Han levde på fiske. Huset löstes in men marken tillhörde Gärdsnäs gård. Hennings pappa bodde där till sin död 1942. Huset är numera borta, men grunden finns kvar.
Fiskar Carlsson hade seglat på de ”Sju Haven” och pratade pidgin-engelska med Harry s:r. Jag vet att när min hustru Elaine tillsammans med sin mamma, var nere och beklagade sorgen när
Fiskar Carlssons hustru dött, var han väldigt rädd för råttorna när hon stod lik. Det gjorde ett outplånligt intryck på Elaine.
När Harry s:r, år 1945, återkom till Sverige blev han relativt snabbt VD för Separator, numera Alfa-Laval. Familjen använde fortfarande Gärdsnäs vår, sommar och höst och jag tror faktiskt att man firade jul där någon gång.
Gärdsnäs omfattade då c:a 150 tunnland. Gränsen gick genom Hassellund, midvaters ut över Aspögrynnan, omfattade större delen av Aspö (dock ej södra udden) och gick sedan ned mot Gärdsnäs, österut till Kärret och sedan ned i bäcken, runt Norrholmen och Jungfruudden, upp mot och innefattande Horsängen och sedan ned till Gärdsnäsgrinden och ut mot Hassellunden. Båtskär, ön utanför Hassellunden köptes till någon gång under 1930- talet. Ett underbart område.
Som ovan nämnts så gifte jag mig med Elaine Faulkner 1955 i oktober och det var självklart att Gärdsnäs kom att bli en centralpunkt i vårt liv även om jag gärna var på sjön. På den tiden bodde vi som gäster i stora huset, vilket hade både för och nackdelar. 1956 inköpte vi en folkbåt med vilken vi bl. a. seglade till Åland under semestern under det mest förfärliga väder, men vi var unga och glada och kom hem och luktade illa. Det är anmärkningstvärt att min hustru därefter fortsatt att segla.
1957 och 1958 föddes våra barn, Richard och Susanne och vi bodde fortfarande kvar i stora huset vilket blev allt krångligare. 1964 gav Harry s:r hela Gärdsnäs till sina båda barn och ansåg att de borde sälja hela stället och köpa var sitt nytt ställe. Elaine och jag åkte runt i skärgården några gånger och tittade på olika objekt men konstaterade snart att det knappast fanns något vettigt som gick att köpa för halva köpeskillingen för Gärdsnäs och som låg bara sex mil från Stockholm.
Både Harry j:r och jag var ganska nya i arbetslivet och inkomsterna var inte så imponerade. Gärdsnäs gav ingenting, men kostade åtskilligt med pengar att hålla, så vi visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till.
Vägen ut till Aludden gick på den tiden mellan boningshusen och båthuset och eftersom det såldes allt fler tomter från Lilla Gärdsnäs så tilltog trafiken oroväckande vilket var nervöst med små barn, och rätt störande, då många ansåg att hastigheten var fri och inte heller var särskilt hänsynsfulla. Även friluftslivet hade upptäckt vilka vackra stränder det fanns längre ut och Ängsö drog av naturliga skäl. Harry s:r hade någon gång före andra världskriget gjort ett försök att få vägen flyttad till där den ligger nu, men det stötte olyckligtvis på patrull från några av dem som bodde längre ut på udden.
Så småningom, efter många våndor, mognade vårt beslut att sälja marken och behålla byggnaderna, förutom ekonomibyggnaderna och arrendatorsbostaden. Ett av villkoren för en försäljning, var att vägen skulle flyttas från vårt område. Efter många turer med olika spekulanter köpte till slut SIAB området men överlät det efter några år till ”Hem på landet AB” som fullföljde exploateringen.
För vår del innebar det, att vi så småningom ordnade upp vårt boende så att Harry j:r tog stora huset och vi, vad som kallades för gästhuset, vilket vi byggde om till som-marbostad. Numera disponeras huset av sonen Richard med familj och vi bor i garagehuset.
Det tog många år till dess att arbetena på tomtområdet kom igång och avslutades, kanske 1972, och det tog också ganska lång tid innan alla tomter sålts och bebyggts. Då var stall och ladugård borta och marken där de stått blev en enkel plan för ungarna att leka på. Vi satte upp staket, borrade brunn och förändrade stället till att vara ett sommarnöje i stället för en jordbruksfastighet. Den stora trädgården skars ned kraftigt, då ingen orkade sköta den.
Vi köpte två av de avstyckade tomterna och så småningom köpte vi även den gamla arrendatorsbostaden, när den blev till salu. Där bor nu vår dotter Susanne med sin familj.
Under åren har familjen vuxit och vi är nu totalt c:a tjugo stycken med barn och barnbarn. Tyvärr orkar den äldre generationen inte så mycket numera och en hel del av vad som skulle göras blir inte gjort.
Gärdsnäs var ju intimt förknippat med familjen Carlsson som arrenderade gården redan under Cornelius tid. När Carlsson kom dit vet jag inte, men det måste ha varit på tjugotalet (1921-1925) i varje fall fanns han där när familjen Faulkner köpte Gärdsnäs. Han kom till Gärdsnäs från Humlö. Hans hustru Tony var ett bestämt fruntimmer. Det fanns två döttrar, Stina som gifte sig med Edvind. Stina dog tyvärr ung. Hon hade en dotter som heter Inger. Den andra dottern Helny (född 1930 I arrendatorbostaden där min dotter nu bor) gifte sig med Karl-Henrik i Dyvassö och fick två barn med honom, Birgit och Karl-Johan. Helny och Birgit bor numera i Norrtälje och Karl-Johan i ett av husen ute vid Strömmen. Anders Sandberg som bor på Soludden, bodde under sin uppväxt långa perioder hos sin moster Tony.
Nedan en rad av hågkomster som tillkommit under skrivandets gång och en del minnen droppar fortfarande in.
Henning Karlsson, som arrenderade gården, hade 10 stycken kor, 4-5 kalvar, 2 hästar, 15 får, höns och 2 grisar. När fru Tony Karlsson dog sålde Henning allt. När hästen Dockan hämtades fälldes många tårar.
Carlsson var en riktig rospigg som jag minns med stor förtjusning och som kunde berätta om Gärdsnäs och vad som hänt där genom åren. Han tackade inte nej till en sup om det bjöds och var nästan alltid glad och trevlig. Han rodde drag med Harry s:r och lade långrev, för ål, med Elaine och Harry j:r. På vintern satte han stångkrok nere på viken, vilket mina barn tyckte var mycket spännande.
Carlsson visste berätta att Jungfruudden under tjugo och trettiotalet användes av smugglare, när estspriten skulle in till Stockholm, och att det var smugglarkungen ”Niska” som höll på med den hanteringen.
På vintern tog Karlsson upp is från d. s. k ”Kärret”. Det var bättre med sötvattenis, för kylning av mjölken. Isen fraktades hem med släde och lades i en s.k. isdös tillsammans med sågspån. Isen höll sig hela sommaren.
Min svärfar var mycket förtjust i fyrverkeri och det påstås att vid något kräftkalas i augusti före kriget korna blev vettskrämda och sprang genom taggtråden.
Förr om åren fiskades det ganska mycket och Carlsson drog not tillsammans med någon av grannarna och fick mycket strömming. Även gäddorna var då rätt lättfångade. Jag och min fästmö fick en på 13 kilo dagarna före vårt bröllop vilket nog genom åren slagits flera gånger. På vår gädda finns det dock fotografi när den vägs, om någon inte tror oss!
På Lilla Gärdsnäs bodde Petterson med sin syster. Någon gång efter andra världskriget erbjöds Harry s:r att köpa Lilla Gärdsnäs men tyckte att det var för dyrt med 90 000,- kr.
Carlssons dräng, Uno Vallin, som så småningom blev trädgårdsmästare på Gärdsnäs fick köpa en udde av Lilla Gärdsnäs och byggde där upp ett fint hem med egna händer och stor yrkesskicklighet.
Alldeles bredvid Aludden bodde ”Hilma i Strömmen” som rodde till Gärdsnäs när hon skulle till Bergshamra och handla. I början gick hon, men så småningom kom Jansson i Lögla, taxichauffören, och hämtade henne.
Under kriget, förmodligen 1940-41, då det var exceptionellt kalla vintrar och varma somrar och ont om foder till korna, skar man under sommaren vass till foder.
Det sista jag hört är att när Cornelius 1917 byggde stora huset flyttade han en såg som han tydligen ägde i Dalarna ner till Gärdsnäs. När byggnationen var färdig gav han sågen till dåvarande ägaren av Nederstugan, mot att han fick fiska på deras vatten under två år. Sågen finns fortfarande på Nederstugan.